Summa sidvisningar

lördag 27 oktober 2012

Dag 91 -98 Slutspurt

Men jag kommer att fortsätta med träning och målet är att hålla igång även under vintern. Lite lägre ambition blir det men träning i någon form kommer det att bli.

Veckan inleddes med två lunka pass på 30 minuter, med uppvärming och nedvarving var jag ute i ca 1 timme. På fredagen skulle jag ha sprungit men det hanns helt enkelt inte med. Linnéa har så kort skoldag på fredagarna så jag hann bara till stallet och valde bort övrig motion. Det kanske blir så att jag få flytta fredagspasset till lördagen istället.

Men jag red ett höjdarpass på fredagen:

Jag värmde  upp som vanligt med att jogga igång Leo på stora linjer. Nu när det har blivit kyligare så behöver han längre uppvärmning. Detta gäller även för klumpen på ryggen ;-)

Jag promenerar visserligen till och från stallet om det inte är busväder och det är ju också uppvärmning. Den promenaden tar ca 30 minuter och jag har ju Idefix med mig så att han också får en promenad. 

Tränade sen pleasure, långsamt på lång tygel och bara styra med sitsen. Gäsp. det är nog egentligen inte min favoritgren. Ibland kan det vara superkul när allt stämmer och hästen går bra. Men det är betydligt knepigare än det ser ut. Det ska ju se lätt ut men det krävs faktiskt mycket jobb.

Vi ska ha clinic om en vecka för en tränare där man får rida mycket skolor. Samma tränare som jag tidigare har tränat för. Och jag satte igång och rida skolor på längden och tvären och Leo blev bara finare och finare.

Övergick sen till galoppskolor på långsidorna och Leo bjöd på fint arbete. Han blir ganska hög i formen av skolorna och det blir ett härligt tryck i honom. Det är häftigt när han blir så stark men ändå regelbar med små hjälper. När jag rider skolor behöver jag ha munkontakt, annars blir det inget vettigt arbete gjort. Den känslan får jag inte på lång tygel, inte ens i reiningen utan där känns det mera som "full fart framåt utan samling". Jag får inte den rätta samlingen utan munkontakten.
Men dressyrhästar har ju så stora rörelser, inget för mig. Min lilla westernhäst är alldeles lagom att leka dressyr med.

Red diagonalslutor i galopp och kände mig som en dressyrtant :-) Åt lätta hållet går det helt suveränt men åt det svåra hållet får vi inte alls någon kvalitet ännu.

På lördagen kom snön även hit. Blötsnö som vräkte ner. Vi skulle ha stallstädning inför installningen för vintern så jag gick upp tidigt och åkte iväg. I blötsnö promenerar jag högst ogärna. Idefix vägrade att gå ut så jag fick honom knappt utanför dörren. Det var full rulle i stalle när jag kom dit strax efter 08.00.

Jag städade ur boxen noga och det tog sin tid och jag orkade inte rida.

söndag 21 oktober 2012

Dag 85 -90 Taekwondotävling

Veckan var präglad av sjukdom i familjen så motionen fick stå tillbaka. Linnéa var bara hemma en dag från skolan, Jouni var hemma flera dagar men han kunde jobba ganska mycket hemifrån som tur var.

På lördagen var det en Taekwondotävling. Det var tyvärr så att Jouni eventuellt skulle spela på lördagen så vi fick planera för det. Och han behövde ha Volvon eftersom hans trummor inte får plats i vår lilla bil. Linnéas tränare hade tidigare sagt attt vi kunde åka med honom men på fredagen sa han att han inte hade någon bil. Hjälp. Vi har ju ingen som vi kan låna bil av så då sa Jouni att då blir det ingen tävling för Linnéa, vi kan inte åka 16 mil i en liten Daihatsu liksom. Så tränaren lyckades gräva fram en bil att låna så det löste sig. Jag skulle vara hos tränaren redan kl. 06.00 så vi fick gå upp tidigt för att hinna.

I bilen kom jag på att jag hade glömt att packa Linnéas fotskydd. I resten av Tyskland är det andra skydd som är tävlingsgodkända, men givetvis i Bayern så måste man ha en annan sorts skydd för de yngre barnen som Linnéa tillhör. Hon tränar med en annan sorts skydd så jag glömde helt enkelt bort att tävlingen var i Bayern och att vi då måste ha de andra skydden. Men tränaren sa att det går säkert att lösa. Vi hade åkt för långt redan för att vända för en sån sak. Tränaren känner ju alla andra tränarna så han sa att det löser sig garanterat.

Vi kom fram efter knappt 2 timmars färd och registrerade Linnéa. Hennes Taekwondopass kollades noga och sen ställde vi oss i vägningskön. För Linnéa är vägningen än så länge ett skämt eftersom hon endast väger 24 kilo och hennes viktklass är under 30 kilo så hon har ju en del kilo till godo. Tyvärr betyder det att hon även tvingas möta betydligt större moståndare. Men tävlandet för hennes del handlar enbart om att samla erfarenhet. Hon behöver tävlingsrutin. På träningen är hon otroligt duktig, men på tävling är det ju en del nervositet så då blir Linnéa lite för passiv, fullt förståeligt.

Det blir alltid långa väntetider innan tävlingarna startar. Först ska ju alla vägas in och först efter det blir startlistorna klara. Det händer ju att folk måste byta viktklass pga av fel vikt. Tjejen som vägde in sig före Linnéa var 60 gram för tung och blev tvungen att byta klass. Tufft. Men gränsen måste ju vara någonstans.

Så blev det då äntligen dags för Linnéas start. Jag stod beredd på läktaren för att filma. Men hennes motståndare lämnade Walk over. Hon hade skadat sig under uppvärmningen och kunde inte starta. Nästa match skulle dröja mer än en timme räknade jag ut så det blev en del väntan igen.




Alla skydd kontrollerades noga av en funktionär. Hjäm, tandskydd, armskydd, underlivsskydd, benskydd, väst och så de stora fotskydden. Det blev lite panik eftersom flickan som vi hade lånat skydden av skulle starta strax efter Linnéa så då kunde hon inte visa upp sina skydd innan matchen. Men det löste sig. De var i samma viktklass och det fanns dessutom risk att de skulle behöva mötas i en match. Tidigare så har Linnéa och den flickan gått i olika klasser men nu hamnade de i samma klass eftersom Linnéa nu har blått bälte.

Linnéas nästa match blev för tuff, hon fick möta den flickan som vunnit de Bayerska mästerskapen de 3 senaste åren så där blev motståndet tufft. En mycket större flicka, huvudet högre än Linnéa. Men Linnéa fick trots det en 3:e plats och medalj.

torsdag 18 oktober 2012

Dag 84 - Tävling söndag

Dag 84: Upp tidigt igen för att åka till tävlingsplatsen. Jouni betalde räkningen för boendet redan på kvällen innan eftersom vi skulle iväg så tidigt. När jag kom in i stallet var det Julia K där och hon sa att hon redan hade slängt in lite hö till Leo eftersom han var hungrig. Skönt med snälla tävlingskompisar! Jag kastade in lite mer hö och gick sen och hämtade en skvätt kraftfoder till Leo också.

Vi åt frukost på anläggningen i lugn och ro, man sparar en del stress på att göra så. Annars hade vi fått åka emellan för att ge Leo morgonhö, eller be någon om hjälp. Helt ok frukost, det fanns tillräckligt urval för oss i alla fall. Linnéa tog dessutom kokt ägg och det var ju bra. Då är man mätt lite längre. Hon som inte ens brukar vilja äta frukost åt riktigt mycket. Jag kan inte vräka i mig så mycket när jag ska rida utan det blir någon fralla och kaffe.

Tillbaka till stallet och jag tog på repgrimman på Leo för att beta en stund. Han var hungrig på gräs. Jouni tog över och då kunde jag gå och byta om inför min första start. Pleasure LK1/2A. Ridbanan var nästan hemskare än dagen innan, det hade inte torkat upp alls så istället hade det blivit gropigt med lera och sand mellan vattnet. Leo verkligen hatar sånt underlag så det var ingen större idé att sitta och jobba honom på det underlaget. Leo var fin under klassen men han har svårt för koncentrationen. Han går och tittar på omgivningen i skritten och är lite allmänt fladdrigt tyvärr. Vi blev 3:a trots det. Ingen större prestation eftersom vi bara var 4:a i klassen och de som slog mig är rena pleasurespecialister.


Det var inte så mycket tid till nästa klass så jag valde att låta Leo beta under väntetiden. Hoppades att han skulle bli lugn av det. Jouni gav mig lite dryck och mat under tiden. Dvs korv i fralla. Idefix fick också smaka och det var ungefär det godaste som han hade fått äta på länge.

Jouni höll Leo en stund meddans Linnéa och jag gick och shoppade lite. Idefix fick ett nytt halsband och Leo fick en ny grimma med leopardmönster. Linnéa var tillfrågad om hon kunde hjälpa till och dela ut priser under dagen och hon sa att hon ville ge mig en gul rosett. Det fick hon göra i pleasureklassen.



Linnéa ville köpa en korv till Idefix men när personalen förstod att korven var till Idefix så fick hon korven. Jag red sen fram för western ridingen. Testade lite byten och det gick fint inga problem alls. Galopperade igång Leo och gick sen upp och väntade på min start.
Det började bra och de första 4 bytena satt ok. Men sen började min stökhäst att gå på snedden och bete sig illa. Så det blev ingen placering...Visst, vi har inte tränat så mycket, men ändå. Jag bev rätt besviken på att Leo stökade runt så.

Packning och lastning sen. Helen hade en sista start efter oss men vi behöve inte vänta alls på henne för det tog ju som vanligt lite tid att lasta Leo. Hemfären gick utmärkt.


onsdag 17 oktober 2012

Dag 78 - 83 30 min löpning plus årets sista tävling

Dag 78: Vila

Dag 79: Duggregn men det var skönt ute. Jag sprang i 30 minuter och det kändes härligt! Lite tungt på slutet, men det gick att klara hela sträckan utan avbrott.

Dag 80: Promenader enbart.

Dag 81: Linnéa hade sin sista träning inför tävlingen. Äntligen hade vi fått aktuellt mönster för Showmanshipen. Ganska enkelt så det var skönt.

Dag 82: Packning! Tidsoptimist som jag är så hade jag hoppats på att hinna åka till stallet och fixa Leo på förmiddagen men packningen tog för lång tid så det hanns inte med. Åkte in till stan och hämtade Linnéa i skolan. Packa in allt i bilen och sen iväg till stallet. Regn. Leo strulade som vanligt med lastningen så det var väl lika bra att jag inte hade hunnit tvätta och fixa så mycket med honom. Måste ändå göra om jobbet nu när han plaskade omkring på stallplanen för att slippa gå in i transporten. H kom med sin bil och hon gick sen till grannstallet och hämtade sin häst som skulle åka med oss. Tur att vi hade fått in Leo i släpet innan hon kom. Hennes häst är åtminstone lättlastad så vi kom väg i ganska vettig tid. Fastnade tyvärr i fredagsrusningen och resan tog minst 40 minuter längre tid än normalt, utan köer. Skyfall,så att vi var rädda för vattenplaning stundtals.

Kom fram till anläggningen betydligt senare än vi hade hoppats på men trafiken är ju inget att göra något åt. H red ett pass men jag var alldeles för trött för det. Linnéa och jag fixade Leo så gott det gick, Linnéa bandade manen och jag jobbade med att göra strumporna aningens vitare. Jag bara såg till att förbereda det som gick inför morgondagen och sen försökte vi hitta hotellet. I mörker och regn. Erkänt svårt att hitta tydligen och vi körde givetvis fel. Trötta och smutsiga kom vi så äntligen fram till rätt by och hittade hotellet. Sen middag...21.00 satt vi och åt.

Dag 83: Upp i ottan. Vi skippade hotellfrukosten för att kunna morgonfodra tidigare. Fortfarande mörkt när vi åkte iväg, och det var frost. Så här års är det tufft att tävla helt klart. Leo var glad när vi kom, han gnäggade så glatt när jag kom in i stallet. Han fick hö och lite kraftfoder i krubban. Bytte vatten och sen gick vi till serveringen för att få lite i magen. Frukosten var inte färdig ännu så vi fick vänta en liten stund. Vi fick familjerabatt och behövde inte betala för Linnéa. Flera i personalen kommenterade hur stor Linnéa hade blivit. Det är 3 år sen vi senast tävlade på denna anläggningen. Kul att känna sig välkommen!

Ridhuset var stängt och utebanan var under vatten så där ville jag inte låta Leo smutsa ner sig. Jouni gick till ägaren av anläggningen och frågade snällt om vi inte kunde få longera en liten stund innan han sladdade banan och det fick vi! Jag hjälpte Linnéa att byta om och jag fixade nummerlappen och hennes hår. Leo fick beta en stund, tror att det var bra för att ha honom nöjd och lugn.




Vi hade magnetiska nummerlappshållare till henne och det var lite meckigt att få det på plats. Jag tappade en hållare, men den hittade jag senare hemma när jag packade upp allt från tävlingen. Jag putsade bort en del smuts från Leo och sen var det bara att vänta en liten stund innan det var dags.

Klassen bestod av 13 startande så det delades upp i två avdelningar och Linnéa och Leo hamnade i den andra gruppen. Läktaren på ridhuset var knökfull så det gick inte att smita upp där för att kika på de som startade innan Linnéa så jag hade ingen aning om ställningen i klassen. I denna klass var det både vuxna och barn i samma klass, samt två olika nivåer Lk4 och Lk5. Det beror på att det sällan är så många anmälda så man slår ihop klassen.

Spinnen behöver vi träna mer på men resten av mönstret gick ganska ok. Domaren ville även se en snabbare igångsättning i traven. Leo är ju lite lat och står och vilar på ett ben men det sa domaren inget om. Egentligen skulle Linnéa rygga Leo en hästlängd men det gjorde hon inte men det verkar inte domaren tycka vara så allvarligt efterom hon inget sa om det till Linnéa. Linnéa trodde att hon ryggade men det syns ju tydligt på filmen att det inte var tillräckligt långt.

Sen blev det spännande! Endast placerade ekipage blev kallade till prisutdelning och Linnéas nummer ropades upp! Man börjar alltid prisutdeningen med den sist placerade och för varje nummer som passerades steg spänningen. Till slut blev det Linnéas tur och hon bev delad 3:a! Bäst av alla av våra stallgrannar dessutom trots lite träning.





Lunchpaus och vila för oss alla. Tror att vi var rätt trötta allihop. Jag var enormt nervös i alla fall när Linnéa startade.

Sen var det dags för mig att byta om och göra mig klar för dagens start, i trail. Min egen träning har fått stå tillbaka mycket nu när Linnéa behövt träna på showmanship och trail så jag såg starten mest som framridning åt Linnéa. Visa banan åt Leo. Framridningen var usel p.g.a. att framridningsbanan var en lersjö. Leo hatar djupt underlag så jag kunde inte rida så mycket. Ritten gick väl ok men det räckte inte för placering.

Sen bytte vi sadel och Linnéa fick byta om också inför sin klass, en trail LK5B. Hennes första start i en "riktig" tävling. Hon hade mer eller mindre bestämt sig för att det inte skulle gå att klara av grinden, och då gick det ju inte förstås. Resten av banan gick riktigt bra, tills den sista sidepassen. Leo började bra men sen bjöd han på sidepass även åt det andra hållet så Linnéa blev diskad. Men det gör inget! De var jätteduktiga!
Ta hand om Leo och sen oss själva. Eftersom maten på hotellet inte hade varit så bra så stannade vi på tävlingsplatsen och åt där. Gav Leo kvällsmat, tillbaka till hotellet för dusch och sen tidigt i säng.  Inte orkade vi stanna och festa efter en lång dag.



måndag 8 oktober 2012

Dag 75 - 77 Tävling

Dag 75: Vila. Helt ok i kroppen och det var ett skönt besked.

Dag 76: Tvätt och fix av Leo eftersom vi skulle åka och tävla dagen efter. Linnéa fixade bandningen och jag gjorde resten.

Dag 77: Upp i ottan eftersom vi skulle åka långt. Jag hade detaljstuderat alla väderprognoser inför söndagen och ingen antydde något om regn. Tvärtom så var prognosen halvklart och 22 grader så jag packade därefter.I sista stund packade Jouni lite regnkläder åt oss och det var tur, annars hade vi nog tvingats åka hem i förtid från tävlingen. Det var illa nog som det var. Hade vi vetat att det skulle bli oväder så hade vi stannat hemma.

Det gick hyfsat enkelt att lasta Leo. Han testar alltid om han måste gå in i släpet. Resan tog nästan 2 timmar och det regnade hela tiden. Allt mellan duggregn och skyfall. Humöret sjönk. Anläggningen där tävlingen var har nämligen inget ridhus. Vi körde lite fel i byn pga av att skylten inte syntes, den hade vikt sig i regnet. Jouni ringde till arrangören för att fråga om vägen och hon skickade ut en person som gick med oss och visade vägen så vi var ju nära. Men man chansar ogärna med ett hästsläp.

Parkeringen var på ett majsfält, bilen sjönk ner i leran så vi blev oroliga för hur vi skulle komma loss inför hemfärden. Linnéa bytte om i transporten och när hon var klar lastade vi ur Leo. Vi hjäptes åt och gjorde Leo klar så gott det gick i leran...Ambitionsnivån på putsandet sjunker dramatiskt när det är skyfall. Min plan var att longera Leo innan första start, men jag väntade för länge med att lasta ur pga av ovädret så jag hann inte longera. Det straffade sig för Leo var förstås på tårna i den första klassen. Showmanship at halter. Han steppade runt och vägrade att stå stilla så det gick inte alls.

Men vi var där för att träna på att tävla så det var en nyttig erfarenhet. Linnéa var rejält nervös och det smittade förstås av sig på Leo som steppade ännu mer. En ond cirkel. Pga av vädret valde vi att inte starta med hatt, den hade blivit förstörd av vätan. Det finns regnskydd för hattar, men det regnskyddet som vi hade var för litet.

Min kamera slutade att fungera pga av fukten så därför har jag enbart dessa bilder. Jag får fotografera mera nästa helg när vi tävlar på en "riktig" tävling. Den här tävlngen var en liten stalltävling så man hade lite friare regler eftersom den var för barn och nybörjare.

Linnéa var ledsen eftersom Leo var så steppig. Jouni ville åka hem och jag tyckte förstås att vi skulle stanna när vi nu ändå var på plats. Jag övertalade Linnéa att åtminstone prova att rida och att vi sen skulle åka hem om hon fortfarande ville det efter att ha ridit en stund. Hon fick sitta i bilen och plugga in mönstret inför sin klass. Horsemanship i skritt och trav. Eftersom jag sadlade Leo så hade jag inte riktigt koll på vilket mönster hon läste och hon hade letat rätt på fel mönster, ett mycket svårare mönster än det riktiga. Allt blir så mycket besvärligare när regnet vräker ner.

Nåja, Linnéa kom igång och red och då var det bättre. Tyvärr blev hon ju kall eftersom hon var genomblöt. Fukten kryper ju in överallt. Först när vi började fundera över konernas placering på banan framgick det att Linnéa hade pluggat in fel mönster. Det var mitt fel som inte hade kontrollerat att hon läst rätt mönster. Oftast får man mönstren en vecka innan tävling men på denna tävlingen fick vi mönstren först vid startanmälan så jag klantade till det. Linnéa red jättefint, men hon höll på att glömma en volt. Jouni och jag ropade till henne och då red hon den volten. På en normal tävling blir man diskad om man får hjälp utifrån men det här var ju en stalltävling så domaren blundade för det. Linnéa blev 3:a och det var helt rättvist dömt.

Jag tog hand om Leo och Jouni och Linnéa gick in i stallet och försökte lära sig mönstret för trailen. Banan byggdes och Jouni och Linnéa gick igenom mönstret. Linnéa startade som nummer 3 och det var helt perfekt för då hann hon se några andra rida mönstret och hon slapp vänta i evighet. Hon red jättefint och klarade sitt mönster bra. Hon t.o.m. klarade av galoppen utan problem och inga fel alls. Det var många tonåringar som startade och det var flera duktiga hemmaekipage. Men Linnéas ritt räckte till en tredjeplats! Man hade fått bra sponsorpriser i alla klasser och priserna var inslagna i skokartonger så det var lite spännande att öppna priset.

Jouni fick ett specialpris för att han hade hjälpt barnen med deras ponnyer.

Vi åt lite, i omgångar eftersom någon måste hålla Leo. Han är svårlastad så det blir för besvärligt att lasta för att slippa hålla honom. Och ja, vi har tränat massor på lastning. Jouni pasade på att försöka få loss bilen ur leran meddans trailern var tom. Och det lyckades! Annars hade vi fått be om draghjälp av en traktor. Tur att Volvon har 4-hjulsdrift.

Så var det då dags att säja adjö och på återseende till alla trevliga människor. Sätta på Leo transportskydden och sen börja att försöka lasta Leo. Jag hade otur när jag gick i leran och jag föll handlöst rakt fram i leran. Gissa hur jag såg ut efteråt!? Bilen är jättesnuskig och transporten också. Jag kommer att ha jobb i veckan...Det gick dock hyfsat snabbt att lasta Leo Jouni behövde bara longera lite och sen insåg Leo att han även idag måste gå in i transporten.








torsdag 4 oktober 2012

Dag 72 - 74 nöjespark och drömgräns passerad

Dag 72: Enbart hundpromenader. Ingen ridning eftersom Leo fick ett sår igår. Insidan av höger bak.
Dag 73: Ledig dag idag tack vare den tyska återföreningen. Vi åkte till en nöjespark, Geiselwind. Linnéa fick ta med sig en kompis (S) och S:s familj tog hand om Idefix under dagen. Vädret var ok, 15-18 grader och halvklart. Tack vare att det inte var så mycket folk så hann vi verkligen åka oss mätta på olika karuseller. Helt perfekt!
 Vi såg två shower, en cirkusshow där man tyvärr inte fick fotografera och en dykshow. Båda showerna var sevärda. Som mest dök en av dykkillarna från 23 meter! Det var högt uppe. Modiga och duktiga var de allihop. Bassängen var inte direkt jättestor.


Dagens lunch, inte direkt hälsomat...men utbudet på liknande ställen är sällan roligare. Om man vill ha sallad så brukar det vara mest inlagda stackars grönsaker så jag som är kräsen får peta bort mycket.

Vattenrutschbanan åktes 4 gånger totalt och vi blev...blöta ;-) Men kul var det! Olika berg och dalbanor testades samt en mängd andra upplevelser.


Dag 74: Idag passerades en drömgräns! 30 minuters lunkande! Det trodde jag aldrig att jag skulle klara så pass snabbt efter min sjukdom. Min plan var att lunka ca 15 minuter och sen promenera resten av sträckan. Men jag kände mig stark och pigg så jag bara fortsatte. Får se om jag får betala för det imorgon. Det kanske är så att jag behöver lite mer återhämntning mellan passen innan jag kan träna 3 dagar i veckan. Eller så tränar jag fel. Kanske måste variera träningen mer. Men jag har uppnått mitt mål för dessa 100 dagar och det känns väldigt bra. En milstolpe för mig som aldrig har löptränat tidigare i mitt liv. All min tidigare träning har handlat om Friskis & Svettis. Mest för att jag trivts med tränarledd träning samt att det har varit inomhus. 

måndag 1 oktober 2012

Dag 71 - lite shoppingsbilder

Kanske kommer jag in i rytmen igen, på torsdag? På måndagen valde jag att enbart göra långpromenader med Idefix. På eftermiddagsturen fick jag sällskap av Linnéa och det var en härlig tur!

Lidl hade löparkläder och jag gick dit och köpte en uppsättning trots att det var för litet. Största storleken var L och det är för litet. Men köp herrkläder då? Minsta herrstorleken var L...För stort. Inte lätt när man hamnar mellan storlekarna. Pinsamt nog så sa dessutom kassörskan på Lidl "behåll kvittot om kläderna inte passar". Jag blev lite ledsen faktiskt. Jag vet att kläderna inte passar idag, men jag ska inte ha nuvarande vikt i all framtid. Jag jobbar på det. Det går långsamt men jag har börjat med en förändring. Det går inte att göra all förändring samtidigt. Att börja träna är redan det ett steg, från att ha varit en total soffpotatis till att faktiskt träna.

Dessa löpartröjor passar åtminstone.

Och den undre bilden visar Linnéas nya tävlingsblus och passande tävlingsfilt. Tror att det kommer att se fint ut på Leo. Blusen är aningen stor, men tanken är att Linnéa ska kunna ha den i kanske två säsonger. Hon vill ju ha tighta kläder så hon var inte helt nöjd.